Erik Hörstadius hade en häpnadsväckande debattartikel igår om grabbtidningarnas kräftgång och snart förestående död. Att kommentera den är kanske att slå in öppna dörrar. Jag blir inte ens klok på om Hörstadius är ironisk eller ej. Nåväl. Nu ska jag inte ondgöra mig över grabbtidningarna som fenomen. Det är ganska förutsägbart vad jag tycker om dem - även om jag i sann liberal anda anser att de både kan och bör existera så länge någon vill läsa dem. Nej, det jag sätter kaffet i halsen över är de mer än lovligt unkna formuleringarna om hur folk i allmänhet anammar stereotypa könsroller och (underförstått) att den svenska kvinnan vill ha en riktig grabb. Hörstadius skriver:
Och på krogen går det hur bra som helst att vara lekfull, bullrig, oparfymerad och lite lagom respektlöst rumpnypande fylltratt, dvs grabb. Tjejerna har inget däremot. (Om de inte förläst sig på genusteori.)
Nej, det går faktiskt inte hur bra som helst. Jag skulle vilja träffa den tjej som faktiskt vill ha detta. Att det sedan finns många som ändå nöjer sig med detta, på grund av taskig självbild, brist på alternativ eller ren och skär desperation, är en helt annan sak. Det bör inte förväxlas med preferenser. Ja, jag inser att jag har förläst mig på genusteori (nej, man kan inte förläsa sig...) och att Hörstadius formulering är avsedd att vara lite kul. Kul på det sätt som unken chauvinism ofta försöker vara. Höhö, lilla gumman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar