En tunn men fin bok har lästs: Anders Paulruds
Som vi älskade varandra.
Denna. Någon gång för gissningsvis för hundra år sedan, eller i mitten av 90-talet, läste jag Paulruds debutroman
Det regnar i Wimbeldon. Något outplånligt intryck gjorde den inte, men jag tyckte om den på ett lågmält sätt. Det är samma sak med
Som vi älskade varandra. Det är en bok som inte gör något större väsen av sig, men som är en ömsint skildring av vänskap och kärlek. Den påminner en hel del om
Nu vill jag sjunga dig milda sånger.
2 kommentarer:
Aha, den boken låter intresdsant (den först du skev om). Jag gillade verkligen "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" lågmäld, men ändå med ett visst djup.
Då tror jag att du kommer att gilla den!
Skicka en kommentar