Som jag har skrivit tidigare är jag inte alltid en anhängare av Terris krönikor, även om jag alltid läser dem. Denna vecka slår hon dock huvudet på spiken.
Terri skriver om den så kallade bitterfittsdebatten och familjer där "...pappan tar ut föräldraledighet, hämtar på dagis, handlar och lagar mat men där kvinnorna fortfarande känner sig frustrerade över att ha allt ansvar för familjen (ser till att maken fyller i blanketterna om föräldraledighet, gör schemat över hämtningarna från förskolan, lägger fram inköpslistan och berättar att fiskgratäng är ett dåligt middagsval eftersom barnen redan har fått det på dagis)" och lägger till den klarsynta iakttagelsen "bakom nästan varje jämställd man står en organiserande kvinna". Dessvärre verkar det vara så, även hos oss. Vi delar på det mesta: föräldraledighet, pengar, städning och matinköp. Vissa andra saker är uppdelade, på ett ganska könsstereotypt vis. Jag lagar den mesta maten, maken skottar snö, rensar avlopp och byter däck på bilen. Maken har dock alltid tagit mer av vakennätter med Lilla L., nattningar och blöjbyten. På det stora hela är jag nöjd med hur det fungerar. Ibland påminns jag dock om att jag står för det mesta av planerandet och småfixandet. Saker som inte syns så mycket. Det är jag som betalar räkningar, vet var kvitton finns, vattnar blommor, sorterar små randiga sockor, avbeställer tidningar, köper födelsedagspresenter till kompisarnas barn och vet vilken glödlampa det ska vara i läslamporna i sovrummet. Till viss del handlar detta om personlighet, jag är definitivt den mest ordningssamma av oss (ibland på gränsen till ordningsneuros), men inte enbart. Jag tar hand om sysslor för att jag inte står ut med att de inte blir gjorda (alls/försent/på något obegripligt sätt). Men det gör ju också att maken kan slå sig till ro. Räkningarna blir betalda, bruksanvisningarna är fint sorterade i boxar i arbetsrummet. Det är ingenting vi bråkar om, vi är inte de bråkande typerna, det är inte heller någonting jag är bitter över. Nu.
3 kommentarer:
"Jag tar hand om sysslor för att jag inte står ut med att de inte blir gjorda (alls/försent/på något obegripligt sätt). Men det gör ju också att maken kan slå sig till ro."
Huvudet på spiken. I vårt sovrum står det två tv-aparater som sambon sa att han skulle bära ner i källaren (han är stor och stark, det är inte jag). Det var för snart fyra år sedan han lovade det... Jag har bestämt mig för att stå ut och det betyder att det inte blir gjort. Han ser dem helt enkelt inte. Men det gör jag. Varje dag.
känner igen en hel del av uppdelningen. just nu är det mer extremt än någonsin i o m att jag är hemma. det ska bli intressant att se hur vi gör när båda jobbar och vi har två barn på dagis. för det har aldrig hänt här än...
"bruksanvisningarna är fint sorterade i boxar i arbetsrummet"
Jag måste be om hjälp för att stänga munnen. Så motvilligt imponerad är jag.
Skicka en kommentar