På förmiddagen var jag, maken och Lilla L. på den sistnämndas första tandläkarbesök. Eller snarast, vad vi utifrån informationen på lappen trodde skulle vara ett tandläkarbesök. Väl där träffade vi en tandhygienist som upplyste oss om:
- Det är viktigt att borsta tänderna morgon och kväll!
- Om barnet gör motstånd måste ni bestämma att det ändå ska ske! (Här visade hon ett lämpligt grepp på hur barnet skulle övermannas.)
- Barn ska äta fem mål mat om dagen! Enligt kostcirkeln! Det är viktigt att inte äta kakor och godis mellan målen! Eller att ha en mugg med saft som det smådricks ur!
Sedan visade hon hur man borstar tänderna, med hjälp av en liten modell. Allt levererat med ett tonfall som kanske lämpar sig för en femåring. Vid det laget såg jag och maken ut som rykande åskmoln. (Ser vi ut som illiterata idioter?) Då kom själva "undersökningen". Ja, citationstecken är helt nödvändiga i sammanhanget. Tandhygienisten lirkade upp munnen på lilla fröken och...räknade tänderna. Sedan var det klart.
Det är klart att jag begriper att upplägget är standardiserat, att alla föräldrar får samma information. Men är det verkligen rimligt att man ska ta ledigt från jobbet för sådant här? Jag hade kunnat räkna tänderna och fyllt i ett formulär istället.
För övrigt kvalificerar ett besök hos en tandhygienist inte som ett tandläkarbesök. Maken påpekade senare att vi sannolikt har auktoritetsproblem.
3 kommentarer:
Jag vet! Vi har redan hunnit med två såna här besök..Jag var i chock.
Vi är fortfarande i chock...
Måste variera mellan landstingen? Delar tack och lov inte denna bisarra erfarenhet. Här var det riktigt tandläkarbesök.
Skicka en kommentar