- Ska vi ta av overallen?
- Neeeej!
- Okej, kom nu...
- NEEEEJ!
- Så, nu tar vi av skorna!
- Nääääeee!
- Hepp, men nu tar jag dem ändå.
- NÄÄÄÄ!
- Så...ska vi hitta på någonting?
- *mutter mutter*
- Ska vi kolla på Byggare bob?
- NÄÄÄÄE!
- Nähä, men då läser jag en bok så länge.
- NEEEEEJ! Mamma ska stänga boken!
- Vad vill du göra då?
- MAMMA SKA STÄÄÄNGA BOOOOKEN!
- Men jag har ju inte ens öppnat den...
- STÄNGA BOKEN!
- Ja, ja.
- *mutter mutter*
- ...
- Russin!
- Men russinen är ju slut, det visade jag dig i morse. Kommer du ihåg? Burken var tom.
- NEEEEJ! HA RUSSIN!
- Det går inte. De är slut.
- HAAA RUUUUSIIIN!
- Vi får hitta på någonting annat.
- Nej.
(Och så vidare...)
4 kommentarer:
Låter precis som min nyblivna tvååring... :) Man blir ju för trött...
Det där känner jag igen allt för väl. Att de bara orkar...
Och samma sak är det här... måste vara jobbigt att vara så tvehågsen (eller tre-, fyr- eller femhågsen) om precis ALLT och dessutom behöva skrika om det!
Ja...det finns liksom ingen sak som är för liten eller obetydlig för att ha en åsikt om. Vanligtvis i form av en protest. Vi begriper definitivt inte hur hon orkar!
Skicka en kommentar