En av de bra sakerna med att promenera till jobbet, istället för att latåka bil, är att jag får 15 ostörda minuter med min Ipod. Just nu är jag helt insnöad på gamla Pixiesskivor. Min själ (ja, ni hör hur flummigt det låter!) fylls av Gigantic, Bone Machine och Hey. På mycket hög volym.
I morse gick jag och filosoferade över mina kvinnoideal. Kvinnor jag skulle vilja vara och kvinnor jag skulle vilja se ut som. Detta är ett ganska schizofrent ämne. Jag skulle gärna sitta på nästa möte med överstemyndigheten och låta som Yvonne Hirdman, se ut som Polly Jean Harvey och ha Kim Deals (basisten från Pixies) utstrålning.
2 kommentarer:
Jag tycker om när du skriver om musik. Du får mig att komma ihåg alla bra som jag glömmer bort. Som PJ Harvey till exempel.
Tack! Men när man läser den här bloggen så skulle
man ju kunna tro att jag är helt fast i ett träsk av gammal avlagd musik. Idag har jag dock lyssnat på Frida Hyvönens senaste - och den är (också) mycket bra!
Skicka en kommentar