Kanske är inte min umgängeskrets särskilt normal, vanlig eller representativ. Men den består till största delen av ett gäng med människor som har både många, långa och avancerade utbildningar - och som aldrig är nöjda med vad de gör. De, eller vi, har alltid tio alternativa karriärer och livsprojekt (i lite vidare mening) på gång. Endera som avancerade dagdrömmar, eller som konkreta planer och mål. Bara tanken på att stanna upp och fortsätta göra samma saker som man gör tycks skrämmande, eller till och med motbjudande. Idéerna om vad man skulle vilja ägna sig åt härnäst är ganska varierande, en vill driva golfklubb, en annan bli konsult, en tredje bli åklagare, en fjärde hemmafru, en femte skriva en bästsäljande roman, en sjätte driva pensionat i Australien, en sjunde bli yogainstrukrör på heltid.
Själv har jag alla möjliga idéer, allt från att bli mäklare eller möbelsnickare till överstebyråkrat. Inte för att det är något fel på det jag gör, för att det skulle sakna utmaningar, eller för att det är mer eller mindre att göra eller bättre eller sämre betalt. Det är tanken på att jobba med samma saker i 30 år till som känns otänkbar.
6 kommentarer:
hjälp, det låter ju precis som jag... Skönt att inte vara ensam i allafall.
Det det där... det är inget fel i det man gör. Ändå är inte heller jag helt nöjd. För kanske skulle det vara roligt, svårt, spännande, häftigt att prova något annat.
Ibland önskar jag att jag kunde vara en sån som är fullständigt nöjd. För jag har egentligen all anledning att vara nöjd. Egentligen.
Gahhh så less jag blir på min bärbara dator där markören hoppar tillbaka så en massa ord försvinner. Nu kommer jag inte ihåg vad det var jag skrev innan....
Jag tror att det är något som tillhör vår generation. Min mormor och till viss del även min mamma tycker absolut inte att jag kan söka nytt jobb redan. Jag har ju bara varit där i ett år!
När jag då kontrar med att jag vill vidare i livet så byter dom samtalsämne eller tittar på mig lite märkligt.
Men ALLA mina kompisar vill ju göra andra saker. Helt random och vissa helt oväntade. Själv skulle jag vilja bli hobby-florist! Utan att egentligen vara missnöjd med min livssituation.
Jag håller med dig. Som du säger, att jobba med samma saker i 30 år till, hualigen jag blir mörkrädd redan...
Trevlig lördag!
Jag tror också att det är en generationspryl. Att stanna upp och att vara nöjd är någonting som man aldrig ens har tänkt på som en möjlighet.
Kanske skulle det vara skönt att vara nöjd? Vad vet jag om den saken? Jag har nog aldrig testat.
Och det känns vääääldigt random vad folk vill istället för det som de gör just nu. Även personer som har andras typiska "drömyrken" (typ barnläkare, journalist eller veterinär) verkar också vilja starta pensionat eller föda upp angorakaniner.
Skicka en kommentar