Nostalgi

Att åka till Hufvudstaden är alltid lite kluvet för mig. Trots att det snart är sex år sedan jag flyttade därifrån, för att jag fick ett jobb som jag inte kunde tacka nej till i den norrländska staden, så är Hufvudstaden i mångt och mycket hemma. Det är i norrland jag bor och har min vardag, men det är Hufvudstaden som ger mig spontana hemmakänslor. När jag är på mina jobbmöten är jag oftast i mina gamla hoods i Vasastan. Jag äter på mitt favoritsushihak, passerar mina favoritskivbörsar och barer. Innan Bästa K. flyttade tvärs över atlanten så återupplivade vi våra vanliga rutiner. Rutiner som jag ofta saknar.

Trots denna nostalgi är jag inte alls säker på att jag skulle vilja flytta tillbaka till Hufvudstaden. Det är mycket som är helt annorlunda. Då var jag vanligtvis singel, pluggade och skrev avhandling. Nu har jag maken och Lilla L., ett annat jobb och ett ganska annorlunda liv. Jag har faktiskt ganska svårt att se oss inklämda i en lägenhet i Vasastan. Och även om vi var det så skulle jag knappast hänga på Tranan och dricka drinkar mitt i veckan, gå på auktionsvisningar med Bästa M. eller hinna fika bort min tillvaro. Det är i själva verket en ganska ospecifik nostalgi.