Filten som farmor virkade till mamma, som nu finns i vår stuga.
Filten som mamma virkade till mig på 70-talet, som först användes i vagnen och sedan som dockfilt.
Filten som jag virkade till Lilla L:s vagn.
Farmors mammas filt, som alltid fanns i farmors fåtölj.
6 kommentarer:
Åhh vilka underbart fina filtar! Exakt en sån som du virkat till Lilla L:s vagn virkade min gammelfarmor till mamma. Den håller på att gå i bitar av allt nötande men mamma lappar och lagar så nog håller den ett par år till alltid.
Jag skulle så gärna vilja lära mig virka. Sock- och vantstickning står också på "att-lära-sig-listan".
När min älskade farmor var pigg stickade hon världens vackraste och skönaste sockar och vantar. Som små konstverk som dessutom är användbara. Jag är inne på de sista paren nu så jag måste ta tag i det där med mina stick- och virkkunskaper.
Jättefina! Har traditionen först vidare till yngre generationer? Eller är du som jag, en ovirkande sak? :)
Tack!
Viktoria: att sticka sockor är rena rymdvetenskapen...särskilt att göra fina hälar. Att lära sig från stickbeskrivning är snudd på hopplöst, då tror jag mer på att få någon att tålmodigt visa.
Lotta: den tredje uppifrån har jag virkat! Jag kan inte göra så avancerade saker, men några varianter av mormorsrutor och enklare virkbeskrivningar fixar jag :)
Vad underbart! Jag har också tänkt att jag skulle virka en sån där filt någon gång, men det har liksom inte blivit läge. Jag började förresten med att sticka en filt när Storasystern låg i magen (2001 alltså). Den blev klar strax innan lille H föddes, tre barn senare alltså! :D
Måste ju bara skriva att jag håller med om socktillverkningen - det är helt omöjligt att få till en fin häl. Som tur är vet barnens farmor hur man gör och hon stickar sockor i parti och minut till dom.
Wow!
Det verkar som att alla har någon form av stick- och virklängtan inom sig. Är det okej att inte ha en sådan??
Skicka en kommentar