En utmaning från MammaCita! Jag tror att jag har svarat på en liknande lista tidigare, men vad tusan? Här kommer nya svar.
1 - Hur länge har du bloggat?
Sedan januari 2007. Jag var föräldraledig på halvtid och gravt understimulerad. Nu är jag inte föräldraledig, bara kroniskt understimulerad...
2 - Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv började blogga?
Jag var positiv och tyckte att det var spännande med bloggar.
3 - Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Det måste ha varit Linda Skugges gamla Expressen-blogg. Den var inledningsvis alldeles lysande.
4 - Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Åhh, jag tycker att många av de tidigaste inläggen är de bästa. Synd bara att de ligger längst bak i bloggen och skräpar.
5 - Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Många, alldeles för många.
6 - Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
50 procent är nog dagboksbloggar (privata), resten är inrednings-, mode- och politiska bloggar (de flesta mer eller mindre professionella).
7 - Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Just nu: Linna Johansson.
8 - Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Jag tror att den personen skulle bli gravt förolämpad, så jag avstår från att länka :D
9 - Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Säg det. Det flesta vet inte om det. Maken är nog skräckblandat förtjust.
10 - Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Jovars, i den mån de kan bedöma det. (Maria - vad säger du?)
11 - Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Ja, jag tror det. Men det är ett ständigt dilemma, särskilt i relation till jobbet. Det finns gränser för hur mycket jag kan lämna ut och det finns (luddigare) gränser för hur mycket jag vill lämna ut. Över tid har jag snarast blivit försiktigare.
12 - Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Jag bloggar aldrig om detaljer i jobbet (exempelvis vad jag skriver och forskar om), eller om specifika personer (kollegor eller studenter). Det förstnämnda är en annan värld, som jag i ärlighetens namn inte vill blanda med bilder på skor eller anekdoter om vår dotter. Det senare handlar om respekt och myndighetsutövande, det hör definitivt inte hemma här.
Jag bloggar inte heller om strikt privata saker, som om jag blev osams med bästa kompisen eller hade ett jättegräl med maken (inte för att vi brukar ha det, men...). Det skulle helt enkelt inte kännas bra, vare sig för mig eller andra nära personer.
13 - I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Jag tror mer att det handlar om att skriva och vara kreativ. Sedan har bloggandet även blivit en väldigt social grej. Vissa personer umgås jag ju mer eller mindre med via våra bloggar!
14 - Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Ja, faktiskt! Inte fullt ut - men hur ofta gör man det i något annat sammanhang?
15 - Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Nope. Fast några personer skulle vara kul att träffa! (Faktum är att jag ungefär känner tre av läsarna på min blogg IRL och ungefär lika få av dem som jag läser.)
16 - Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Det mesta kan vara skadligt, om man saknar omdöme.
17 - Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar?
*Haha* Ja, över en väldigt allmän kommentar. Men då den insinuerade att min blogg var ren skit så...
18 - Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej, det tror jag inte.
19 - Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Nackdelar?
20 - Tror du att du fortfarande bloggar om två år?
Jepp, bloggandet från min sida har bara ökat.
21 - Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Känn er uppmanade!
4 kommentarer:
Jag känner mig riktigt uppmanad att göra detsamma. Och jo, det är genom bloggen jag kan se att du fortfarande är du fastän vi inte ses så ofta i verkliga livet :-)
Det låter betryggande! Tänk om jag hade transformerats till någon annan? Typ någon glad, optimistisk och mysig?
Intressant! Vad var det för dumkommentar, din blogg är inte i närheten av skit! Det måste ha varit någon av Blondinbellas läsare som hamnat fel!
Nja, det är det som är det värsta. Det var ingen dumskalle, utan någon som har en väldigt bra blogg själv. Men ja, ja...man kan inte vara älskad av alla :)
I efterhand har jag mest kul åt att jag blev lite purken.
Skicka en kommentar