Vår dotter duracellkaninen

Lilla L. och jag är på någon slags minisemester hemma hos min mamma. Jag hade ärenden till storstaden (som mest regnade bort - se nedan) och min mor hade inte träffat Lilla L. på flera långa månader. Att vara hos min mamma är dock väldigt hektiskt. Från det att vi stiger upp på morgonen tills att vi stupar i säng på kvällen så är det ett fullspäckat schema. Det är tavlor som ska hängas, lampor som ska lagas, fika hos morfar, auktionsvisningar, fest hemma hos kusinen, middagar som ska lagas och blommor som ska planteras. Mitt i allt detta så springer Lilla L. omkring som en lycklig duracellkanin. Fullständigt uppskruvad men på ett fantastiskt gott humör. Det här är antagligen en aktivitetstakt som hon tycker är bra. Om kvällarna så har hon varit så trött att hon inte ens har orkat lyssna på sagor. Det har nog aldrig hänt tidigare. Inte ens när hon var en liten bebis.