onsdag 8 juli 2009

Att sortera världen

Att sortera världen är synnerligen viktigt för vår treåring, särskilt efter kön. Minst tio gånger per dag påpekar hon att hon är en "flicka", att mamma också är en "flicka" och att pappa är en "pojke". Vid enstaka tillfällen, efter en stunds begrundan, kan pappa också kallas för "flicka". Det är då tydligt att det inte är samma sak som att hon själv är en "flicka" utan en form av hedersutnämnande.

När de små pastelliga hästarna (se inlägget nedan) anlände till hemmet så sorterades de omedelbart. Den stora turkosa hästen benämndes som "pappaponny", den mellanstora rosa som "mammaponny", den lilla turkosa som L. själv och den vita som "mormor".

Min inre feminist vrider sig av ångest! Ja, jag begriper att det är svårt att undvika stereotyper. De finns överallt, hela tiden. Men att de är så starka och omedelbara...

3 kommentarer:

Malin sa...

Det är svårt, jag trillar själv ofta i fällan av typen "titta där cyklar pojkarna", i stället för där cyklar barnen. Känner också viss irritaiton över det ständiga "vilken tuff kille" pratet. Men som du säger, det finns överallt och de snappar upp så fort. En kompis son sa vid ett tillfälle när något skulle fixas, vi väntar tills pappa kommer hem. Hon tog med sig sonen ut och bytte däck på bilen. Jag vet inte hur man ska göra...

Josefine sa...

Stella hade också en period där det var väldigt viktigt att dela upp efter pojkar och flickor. Sen plötsligt försvann det bara och dockorna kan vara vad som helst, mjukisdjuren ocskå, "pappa kan ha kjol om han vill" och "visst får alla leka med dockor om de vill och ha spindelmannen-kläder" och.. jag vet inte riktigt hur det gick till. jag tror att det var i samband med att hon verkligen förstod att vi såg olika ut mellan benen. sen efter ett tag var inte det så intressant längre och då blev det inte lika viktigt att dela in olika leksaker i kön heller (naturligtvis inte helt borta men skönt att det lade sig till stor del i alla fall).

Lotta sa...

Jo du... Det är viktigt vem som är vem. Här hemma är det ständigt: Pappa har snopp. Mamma ingen snopp. Alice ingen snopp.

Vad Max har verkar hon inte fattat än. :)