När jag läser recensionerna från Way out West om My Bloody Valentines spelning så vill jag nästan gråta. Det var alltså till Göteborg jag skulle ha åkt i sommar. Inte nog med att jag missade Depeche i Köpenhamn och ett antal potentiella NIN-spelningar. Nu missade jag My Bloody Valentine. Niklas Wahllöf slår huvudet på spiken:
Jag tror att My Bloody Valentines buller på en lerig gräsmatta en augustinatt erbjuder mer kontemplation än ändlösa timmar på den där spikmattan som alla vill tjäna pengar på i år.
2 kommentarer:
Såvida det inte är en nine inch nail-matta. (Nu kände jag mej väldigt putslustig.)
Det verkar...lite vasst!
Skicka en kommentar