Härom veckan läste jag Marilyn Manson-biografin, som han har skrivit tillsammans med Neil Strauss. Nu råkar jag vara en varm anhängare av rockbiografier, och har inte heller några större invändningar mot att folk tänjer på sanningen för att skriva en bra historia, varför jag fann boken tämligen underhållande. Ganska stora delar av den handlar dessutom om Nine Inch Nails/Trent Reznor, vilket bidrog till ännu bättre underhållning.
Just nu lyssnar jag mest på Closer. Bara för att den är så bra måste jag länka till två versioner av den. Passagen efter You bring me closer to god är...fantastisk.
Det kanske är lika bra att jag färgar över det tomteröda håret? Svart. Jag ser nästan ut som Linda Skugge numera. Det var inte meningen. Alls.
3 kommentarer:
Hu, den låten (och NIN överlag) påminner mig om ett ex som dyrkade dom. Tyvärr tyckte han att det var okej att trycka ner alla som råkade gilla annan sorts musik (där ibland undertecknad) i skorna så fort tillfälle gavs. Glömmer aldrig när han och hans polare satt och hånade min musiksamling...
Hur som helst är det lite synd, för jag har en känsla av att jag skulle kunna gilla NIN.
Den boken ska jag läsa. Ligger här och vänta rpå sin tur!
Ruttna ex har vi alla - men att håna en flickväns musiksmak - det är lågt. Mycket lågt.
Mansonbiografin är som sagt bitvis mycket underhållande! Man får dock inte vara alltför kräkmagad eller vilja gå med i amerikanska Parent Teacher Association...
Skicka en kommentar