Här sitter jag och fördriver tiden med att slösurfa på diverse bloggar, facebooksidor och twittrar. En sak som jag inte begriper, så här när hösten och depressionerna gör sig påminda, är att alla andra tycks vara så mysiga. Och positiva. Det oreras om att dricka te, tända ljus, svepa in sig i yllefiltar, kolla på bra filmer och kura i nyinköpta Acnekoftor. Gahh. Det är bara mörkt och deprimerande.
Härom dagen slog tanken mig att jag kanske är deprimerad - och inte bara en allmän gnällspik. Kanske är det något seriöst fel på min serotoninhalt? Visst kan jag tycka att saker är kul, trevliga, stimulerande eller mysiga - i några minuter. Sedan återgår jag till mitt normaltillstånd som dysterkvist.
1 kommentar:
Tja, det är väl inte så konstigt om man ibland glider in i en depression? Lite som att man blir förkyld fast den varar läääänge.
Jag kan också tänka så ibland. Att jag kanske ibland glider in i någon slags depression. Sedan tänker jag att det måste få vara ok att vara lite nere ibland. Depression eller ej.
Skicka en kommentar