DM & Nitzer

Gårdagens konsert var fantastisk. Eller fantastisk och fantastisk, om jag ska vara ärlig så var Depeche i ganska medioker form och ljudet var rätt kasst. Men Depeche live är alltid Depeche live - och få band kan konkurrera med Stripped, Never Let me Down Again eller Behind the Wheel. Det blir alltid magiskt live.

Den stora överraskningen var dock Nitzer Ebb, ett band som jag knappt har lyssnat på sedan 1980-talet. Visst tyckte jag att Let Your Body Learn, Control, I'm Here och Join in the Chant var bra när de kom 1987, likaså ett par konserter med dem under 1987 och 1988, men efter det har jag bara lyssnat på Douglas McCartys olika samarbeten. Men igår - Nitzer var ju helt sinnesrubbat bra! Och stilfulla, på något vis. Sist jag såg dem var det den klassiska Nitzer-utstyrseln som gällde: vita (svettiga) linnen, svarta kortbyxor, hängslen och docs (en utstyrelsen som präglade både mig och min bekantskapskrets under flera år, minus de svettiga linnena). Nu var det välskräddat, synkroniserat och minimalistiskt supersvängigt. Och liveversionen av Control gav rysningar längs hela ryggraden.