tisdag 27 april 2010

Hur korkad får man vara: om konsten att köpa seabands till en treåring

Ni som har läst den här bloggen ett tag vet att kräk är ett återkommande tema. Här kräks det på längden, bredden och tvären. Är det inte vinterkräk så är det åksjuka. Är det inte något av de alternativen så kan man ge sig fan på att någon i hushållet äter sumpiga skaldjur och kräks av den orsaken. Det kräks i sängar, det kräks i soffor, det kräks i bilar, det kräks i stugor, det kräks i hinkar. Det hulkas och fontänkräks. Det käkas åksjuketabletter och dricks vätskeersättning. Det tvärnitas på motorvägar. Det sjungs sånger. Det insups frisk luft, i hopp om att illamåendet ska gå över. Det tvättas lakan och saneras bilar.

Vid ett desperat tillfälle, efter en utdragen kräkattack i det norrländska inlandet, så inköptes små akupressurarmband (så kallade seabands) till Lilla L. För 180 riksdaler fick vi två vita tygsnoddar (tänk hårsnoddar från 1980-talet) med en liten plastkula fäst på insidan. Denna lilla plastkula är tänkt att ge ett lätt tryck på den så kallade P6-punkten på handleden. Här är det läge att avge ett rått asgarv - för vilken treåring sitter snällt i bilen med två fåniga tygsnoddar runt handlederna? Ungar pillar, drar och undersöker - och avslutar vanligtvis det hela med att kasta bort grejen i fråga. Jag tror inte ens att Lilla L. har haft banden på sig i en minut. Sammanlagt.

Sammanfattning: 180 riksdaler rätt i sjön. Det kräks fortfarande ofta, gärna och intensivt i hushållet.

2 kommentarer:

Ponder sa...

Tejpa fast dom med silvertejp kanske? ;)

Det ante mig att det inte skulle fungera på lilla fröken. Hoppas att åksjukan blir bättre med tiden, helst typ nu.

Frida sa...

T har också varit åksjuk, men det är bättre nu. Vi fick Lergigan utskrivet då Postafen inte hjälpte. Vi har använt det när vi åkt långt och det har fungerat jättebra. Visst blev hon lite trött, men inte värre än att hon sov en timme eller två och sen kunde sitta och ta det lugnt i bilen resten av resan. Kanske inget man kan använda i vardagen, men för långresor var det jättebra. Och sedan något år tillbaka (T blev åksjuk tidigt, runt året) så är hennes åksjuka mycket mycket bättre. Det finns hopp om åtminstone mindre kräk i bilen. ;)