Om jag är tvungen att höra talas/läsa om köttklister fler gånger så kommer jag att bli tvungen att bli midnattsbonde och föda upp mina egna glada djur, som både får leva och äta bra och slaktas under värdiga omständigheter. Och när de väl är slaktade så får köttdelarna vara vad de är. En filé är en filé och inte hoplimmade slamsor.
Och nej, att bli vegetarian är inte ett alternativ. Efter över tio år utan kött och fisk så vill jag äta mer varierad kost än så. Det räcker inte att det finns god vegetarisk mat. Till slut skrek kroppen efter kött. Blodiga biffar.
2 kommentarer:
Man kan bara hoppas att EU-parlamentet tar sitt förnuft till fånga och förbjuder skiten.
Lustigt det där med köttlängtan förresten: jag har inte ätit däggdjur på tolv år och jag tycker längtan efter en blodig biff blir allt mindre. Nu händer det aldrig att jag blir sugen längre, men det kan iofs bero på att jag äter fågel.
När det gäller köttlängtan så tror jag faktiskt att det har att göra med mina eländiga bodvärden. Det första åren, typ mellan 16 och 22, gick det bra. På slutet så bokstavligen skrek kroppen: GE MIG EN BLODIG BIFF! Gärna råbiff! Och när jag väl åt dem; jäklar vad bra jag mådde. Det intressanta är att detta behov framförallt är kopplat till nötkött, inte fläsk eller fågel.
Skicka en kommentar