Läs Helen Sigfridssons inlägg om mammastress, skuldkänslor och orealistiska förväntningar på föräldrars engagemang i förskola och skola. Läs särskilt slutet om de deltidsarbetande mödrarna (ja, för det är vanligtvis mödrarna som jobbar deltid).
För att koka ner essensen i var jag står i frågan: jag gillar att vara en bra förälder och vill att vårt barn ska ha en bra och meningsfull vardag - men jag vägrar att jobba deltid för att baka bulla, grilla korv och arrangera loppmarknader. Och jag tänker inte känna några större skuldkänslor för att jag har missat både luciafirande och sommaravslutning.
5 kommentarer:
Amen!
Kan jag ha dig som "mammastressterapeut" om jag någonsin får möjlighet att bli förälder?
Det var tamefan bland de bästa artiklar jag läst på år och dar! Jag har en jävulskt stressig vecka med massa jobb och TUSEN barnaktiviteter. Och dessa aktiviteter ger knappt barnen något heller! Igår var det fika och femkamp och jag led mig igenom det. Jag satt där grå i ansiktet av stress och fick gå minst en timme för tidigt från jobbet för att hinna. Varför kl 16.00?? Har alla 5 min restid från jobbet eller? Nä, de jobbar nog deltid. Fy fan vad jag är less på denna stress över allt som ska göras på vårarna :(. Tack för att du tog upp det! Jag kanske länkar till artikeln på facebook för jag tror fler behöver den. Ha det!
Viktoria: med största nöje!
Kicki: ja, det är helt absurt med alla dessa aktiviteter - och kanske ännu mer bekymmersamt att det nästan är en norm bland småbarns föräldrar (läs: mammor) att arbeta deltid. Jag vet att det är jättemånga som verkligen vill jobba deltid - och även tycker att det borde vara generell 6-timmars arbetsdag - men det är ändå ett problem om deltid blir norm för just föräldrar. Vilken arbetsgivare vill satsa på en deltidsarbetande 3-barnsmamma, om hon när som helst kommer att rusa iväg till en korvgrillning vid tretiden? Arbete är så klart inte allt, eller viktigast, i livet...men jag tycker ändå att det är bakvänt när förskolan/skolan sätter agendan med hjälp av allehanda fritidsaktiviteter. *morr*
Ett litet tillägg: det är alltså inte utvecklingssamtal och liknande som jag vänder mig emot, utan alla dessa trevliga och sociala aktiviteter. Loppmarknader, fikor, städdagar, pick nickar...
Nä jag vet, även om utvecklingssamtal inte är världens roligaste alla gånger så är de viktiga. Det är de här sociala sakerna som är jobbiga, speciellt som jag oftast tycker föräldrarna till barnen är måttligt intressanta (jag gillar nya människor men just nu finns det bara typ två föräldrar i barnens klasser som jag tycker är ok så jag sitter och lider på dessa träffar). När min äldste gick på fritids var jag dock kär i hela personalen så då såg jag fram emot att träffa dem, även om det var stressigt. Nu bara lider jag rakt av :). Usch vad jobbigt. Jag som älskar maj men får aldrig tillfälle att njuta fullt ut tycker jag. Ha det!
Skicka en kommentar