Igår: fullständigt meltdown hos barnmorskan, över typ allt. Ett framskjutet läkarbesök, ologiska rutiner, en sönderhackad arm och en massa skitprat fick mig att bara gråta, gråta och gråta. Trots att det var det sista jag ville göra. En del styrdes upp, men hela situationen kändes ändå som ett stort misslyckande (sannolikt inte bara för mig, utan även för barnmorskan).
Idag: kom svaren på blodproverna. Järndepåerna är åter i botten. Nu väntar järndropp, två gånger i veckan fram till förlossningen. Tjoho liksom. Jag har nog aldrig mått så dåligt som efter min första järndroppsbehandling, även om den hjälpte, så det är inte mycket att se fram emot.
3 kommentarer:
Men inte ska du må dåligt av järndroppet. Det måste du säga till om. Kanske sattes det inte rätt. Mådde du dåligt varje gång? Jag har fått med båda mina barn och jag kan inte säga att jag mått dåligt direkt men känt järnsmak i munnen.
Normalt så mår man nog inte så dåligt...men min kropp reagerar extremt på tillförsel av järn. Så dessvärre har jag spytt som en räv. Hoppas dock att det går liiiiite bättre den här gången.
Usch! Då får vi hoppas att det blir bättre den här gången.
Skicka en kommentar