Kroppen säger: aj!

Högst motvilligt (ja, dessvärre är det så) måste jag erkänna kroppens begränsningar. För nu säger den: nej tant, inta horisontalläge! Att jag vid samma tidpunkt (och till och med senare) i den förra graviditeten målade väggar, spelade golf, gick omkring på stan i timmar och fixade en fest i trädgården - tja, det framstår som obegripligt. Nu är jag nöjd om jag kan gå två kvarter till förskolan utan att bryta ihop av smärta.