Författare: Anna Gavalda
Antal sidor: 183
Förväntningar: medium - å ena sidan gillade jag stora delar av Tillsammans är man mindre ensam (med undantag för det pinsamma slutet), å andra sidan tyckte jag att Lyckan är en sällsam fågel var en riktigt usel bok.
Handlar i grova drag om: Den här boken består av ett antal kortare och längre noveller, om ett gäng mer eller mindre ensamma parisbor. Vi möter kvinnan som får missfall, men som i väntan på att få föda ut det döda fostret biter ihop och går på ett bröllop. Vi möter musikern med partiell minnesförlust som har dragit över tusentals tjejer men som till slut blir kär. Vi möter rekryten som är kär i brorsans fickvän. Vi möter mannen som efter många år återser sitt livs kärlek, som nu är döende. Vi möter den blivande författarinnan som blir refuserad och drabbas av temporär, eller kanske inbillad, förlamning. Och...tja, ett antal liknande personer och historier.
Så tycker jag: Nej, det här köper jag inte! Det är som om det är samma historia som berättas om och om igen. Det är samma distans, samma oförmåga att komma i kontakt med sig själv, samma ensamhet, samma Paris. Handlingen förskjuts, kvinnor ersätts med män, åldrarna varierar - men i grund och botten så är det en och samma berättelse - berättad med samma berättarröst.
Betyg: 2 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar