Det bör nog redan från början göras klart: det här tycker jag är det svåraste området när det gäller jämställdhet i parförhållanden. När man blir föräldrar, eller slår ihop sina ekonomier, så går man på ett tydligare sätt gemensamt in i någonting nytt. Det är också ganska stora och tydliga förändringar, som kanske gör att man lättare inser behovet av att reda ut hur man tycker, tänker och prioriterar. Hur man städar toaletter, om man släpper strumporna nedanför sängen eller hur ofta man tycker att det är rimligt att putsa fönster sker mer utifrån gamla vanor. Varje enskild syssla tenderar också att vara ganska liten och obetydlig, även om hushållsarbete i sin helhet tar mycket tid och energi. Kanske tycker jag att detta är extra knepigt för att jag har bott ensam i ganska många år. Jag är helt enkelt van att göra som jag själv vill (vilket inte är samma sak som att jag tycker att alla andra ska göra likadant).
I grova drag så har vi en ganska tydlig uppdelning av vad vi gör var och en för sig och vad vi gör tillsammans. Jag planerar och lagar den mesta av maten. Under tiden tar Maken hand om barnen (oavsett om det gäller att leka eller att byta blöjor). Jag tvättar all tvätt (mest för att jag är knallneurotisk när det gäller mina kläder - en krympt kofta och jag skulle bli seriöst vansinnig). Tillsammans storstädar vi huset en gång i veckan. Maken bär ut sopor och fixar många så kallade sällansysslor (rensar avlopp, byter lampor, bär ut prylar i garaget, byter däck etc.). Skälet till att Maken gör sällansysslorna, i likhet med väldigt många andra svenska män, är inte att jag inte vill eller kan eller att vi tycker att det är typsikt manliga sysslor, utan snarast att det är lämpligt då jag gör mer av det dagliga hushållsarbetet (lagar mat och tvättar). Som jag skrev i inlägget om barnen så tar Maken även mer av de praktiska sysslorna kring L., oavsett om det gäller nattningar eller toalettbesök.
När det gäller dessa större poster av hushållsarbete så tycker jag att vi lägger ungefär lika mycket tid och energi, även om vi gör olika saker.
Sedan finns det sysslor som jag gör mer av - och som jag har kommit fram till beror på att jag tycker att de är viktigare än maken. Det gäller bland annat allmänt småplockande och sorterande. Jag gillar inte när det ligger saker framme - och jag vill ha ordning i skåp och lådor. Här börjar vi närma oss klurigheterna - för vems "nivå" eller prioriteringar ska man utgå ifrån? Jag tror att maken har anpassat sig en hel del jämför med när han bodde själv, men samtidigt så kan jag inte hymla med att jag är en neurotisk pedant (som dock har blivit liiiiite mer avslappnad under de senaste åtta åren). På det stora hela tycker jag dock att det fungerar bra att jag gör mer på detta område. Jag mår helt enkelt bättre av att det är hyfsat undanplockat och jag tänker sällan på när jag gör det.
En lite rolig detalj kring jämställdhet och hushållsarbete är från när jag och Maken träffades och flyttade ihop. Den första tiden, typ det första halvåret, låtsades jag att jag knappt kunde laga mat - bara för att inte falla in i mönstret av att vara den som självklart skulle göra det. Efter ett tag blev det dock ganska uppenbart att jag faktiskt kunde laga mat - och att jag dessutom tycker att det är väldigt roligt - och då blev det ändå den traditionella uppdelningen av att jag som kvinna står för merparten av matlagningen. Men nu vet jag i alla fall att Maken kan laga mat, vilket han också gör ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar