Jag kan inte annat än upprepa: dela på ansvaret, våga be om hjälp och lita på din instinkt! Men kanske framförallt: dela på ansvaret! Det behöver inte betyda att båda gör alla sysslor eller på samma sätt. Det finns massor av varianter på hur man löser det rent praktiskt. Men att vara två personer som tar lika stort del i vardagen, oavsett om det gäller försvunna galonvantar, VAB-dagar, torkande av snoriga näsor eller att stå vid en fotbollsplan hela söndagen, gör gott för alla inblandade.
Alla ni som fixar all vardag och allt ansvar med barn som ensamstående - jag är imponerad. Om man har möjlighet att dela ansvaret med en vettig människa vid sin sida, oavsett om det är en partner eller någon annan, så har jag svårt att förstå varför man skulle avstå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar