torsdag 9 juni 2011
Ibland får man onekligen veta för mycket
För övrigt funderar jag att stänga mitt Facebookkonto. Trots att det är kul och trevligt att få vardagliga uppdateringar om vad som händer i folks liv så börjar jag bli förbannat trött på distanslösheten. Jag vill nog inte veta exakt vad som rör sig i huvudet på alla kollegor, vem som ska grilla med vem eller vilka äktenskapliga kriser som briserar i utkanten av bekantskapskretsen. Så länge jag har ett konto kommer jag inte att kunna låta bli att gå in och kolla, eller att själv skriva diverse meningslösheter. Jag är helt enkelt för nyfiken. Frågan är dock hur jag ska lösa bokcirkelkommunikationen utan fejjan...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Ha ha! Jag har precis skaffat ett konto och jag frågar mig redan varför? Jag fattar verkligen inte grejen. Jag gör inte det.
Jag är mycket kluven. Å ena sidan kommunicerar jag numera i princip dagligen med några människor som jag annars sällan skulle gör det med - och som verkligen är fina, roliga och superdupertrevliga. Å andra sidan får man den osköna distanslösheten (från helt andra människor) nerkörd i halsen. Gahhh.
"Hur lösa bokcirkelkommunkationen utan fejjan"?
Vanliga e-mail?
hälsar ett icke facebook fan som fortsatt har kvar sitt konto, men tittar in säg en gâng var tredje mânad. (Lösning som fungerar i vart fall för undertecknad).
Hehe, jo, det är klart att det fungerar med mail. Det gick ju tidigare, så då går det väl nu också. Men det är ganska praktiskt att ha en sluten grupp på fejjan, där allt finns samlat. Lästa böcker, ändlösa diskussioner om när och var vi ska ses, allmänt bokprat och annat...
Du kan ju gömma folk från din newsfeed, så slipper du allt det där. Inställningsmöjligheterna är nästan oooändliga!
Skicka en kommentar