Men...alltså?

Till slut kom jag och mina mörbultade tår ut på den första löprundan sedan halvmaran. Det kändes alldeles utmärkt...ändå fram till att jag ramlade på någon j***a kant. Eller grop. Eller sten. Eller vad det nu var. Det blev ett trestegs svanhopp med skruv avslutat kraschlandning och uppskrapat knä och armbåge. Jag lyckades dessutom få hål både på mina relativt nya tights och min alldeles utmärka vindjacka.

Sammanfattning: aj.