Jo, jo, nog berättar hemmet en historia. Men jag skulle vilja blåsa ut hela mexilådan, gjuta betonggolv och ställa in helt opersonliga möbler. Kanske någon mörkgrå soffa från BB Italia. Måla över de spexiga fondväggarna med obrutet vitt. Ge bort alla böcker. Stuva in skivorna i anonyma case. Möjligen kan jag tänka mig att behålla konsten. Och någon Josef Frank-lampa.
Dessvärre så tror jag inte att övriga familjemedlemmar håller med.
2 kommentarer:
Oh, vad jag känner igen det där. Frân att bara velat ha den förhatliga mixen gâ mot raka motsatsen. Âlderstecken? Mindre behov av att tingen talar än att man själv gör det? (eller bara behov av luftombyte, kanske!).
Exakt. Först jobbar man som tusan, i åratal, på att hitta alla spexiga grejer. Sedan kommer man på att de mest är jobbiga och i vägen.
Kanske är det en del av min 40årskris. Kanske är jag bara trött på prylar.
Skicka en kommentar