Lite förändring i alla fall

I olika sammanhang kommer det upp frågor om hur man - som förvärvsarbetande småbarnsförälder - får ihop det omtalade livspusslet. Kanske får vi extra ofta sådana frågor då vi har valt att dela på föräldraledigheten tidigt (genom att arbeta var annan dag/byta av vid lunch) och att inte jobba deltid (för att vi krasst utgår från att vi förväntas göra samma jobb på mindre tid och färre pengar). Ofta känner jag att vi inte gör några särskilda uppoffringar eller drastiska insatser för att få livet att fungera. Vi hinner med det mesta som vi prioriterar och stressar inte överdrivet mycket.

Två saker som jag har tänkt på är dock fördelen med att vi bor där vi bor - och att vi inte är särskilt sociala av oss. Vi har väldigt nära mellan hemmet, förskolan och de flesta andra nödvändiga ställen, vilket gör att vi spenderar lite tid på att förflytta oss. Om jag jämför med när jag bodde i Stockholm så är skillnaden på denna punkt dramatisk. Då kunde det med lätthet gå flera timmar per dag åt att transportera sig till och från jobbet och att uträtta ärenden. Den andra punkten som jag har tänkt på är vårt sparsmakade sociala liv. Vi umgås mest med folk på jobbet och i jobbrelaterade sammanhang. I övrigt så har vi några få familjer som vi träffar regelbundet. Resten av tiden tar vi det lugnt och hänger mest med varandra.

Att vi inte är överdrivet sociala av oss är definitivt självvalt och ingenting vi lider av - men just nu så har vi faktiskt bestämt oss för att försöka bli lite mer utåtriktade. Käka middag med trevliga människor, bjuda hem folk som vi gillar och bryta en smula mot invanda mönster. Det kommer nog bara att bli kul.