Om bloggen och allmän frustration

Jag brukar tycka att det är ganska trist och meningslöst att läsa inlägg som handlar om brist på inspiration, hur lite det finna att skriva om eller som mest är en stillsam vädjan om uppmuntran. Ändå så verkar det inte bättre än att jag håller på att skriva exakt ett sådant inlägg (och om jag inte minns helt fel så gjorde jag det för ett tag sedan också). Men det råder verkligen stiltje just nu. Det jag tänker på större delen av min vakna tid är alldeles för privat och upprivande för att jag ska vilja, eller ens kunna, skriva om det. I vardagen händer det inte heller mycket. De dagar jag är hemma med kidsen går just åt till att vara hemma med kidsen (och åt saker som att förhindra Lille O. från att pilla i eluttagen, äta upp blommorna, välta ner datorerna och spy i soffan). De dagar jag är på jobbet så jobbar jag. Som en iller. Eller så fikar jag med någon kollega och pratar om löpning. Resten av tiden ägnar jag åt saker som att springa, koka långkok och spika lister. Det är inte särskilt intressant.

Ibland formulerar jag mer allmänna och politiska inlägg, om allt från konsumtionssamhället till Englas nya bröst, men det stannar oftast vid att jag formulerar - och låter dem vara opublicerade. För ärligt talat så vet jag inte om jag orkar vara en del av aktiv debatt. Dels har jag inte den tid som skulle krävas, dels finner jag gränsen mellan min förhållandevis anonyma blogg och mitt yrkesliv ganska problematisk. Jag utgår nämligen kallt från att det är möjligt att ta reda på vem jag är (om man inte redan vet det) på ungefär tre minuter. Om jag skulle blogga om sådant som ligger i gränslandet till vad jag gör på jobbet så vore det lika bra att vara öppen från början. Hade jag startat bloggen idag så hade jag nog valt det alternativet, men nu har en del äldre inlägg skrivits utifrån premissen att bloggen är hyfsat anonym varför det inte bara går att ändra framställningsform eller inriktning hur som helst.

Ähh, jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här. Jag är helt enkelt en smula frustrerad över bloggens innehåll och förutsättningar och vet inte riktigt hur jag ska lösa det. Kanske är det dags att hitta en ny form efter snart fem år?