Författare: Kerstin Ekman
Antal sidor: 395
Förväntningar: Inte höga alls. Jag har inte läst Kerstin Ekman på väldigt, väldigt, lång tid. Då läste jag Mörker och blåbärsris, Knivkastarens kvinna och någon mer bok. Om jag ska var ärlig så minns jag dem som tråkiga.
Handlar i grova drag om: En dag får författaren Lillemor Troj ett manus av sin förläggare, ett manus som handlar om hennes eget författarskap - och om bandet till Barbro Baba Andersson. Baba - som är den skrivande personen bakom Lillemors framgångsrika författarskap. Vi får följa berättelsen om Lillemors och Babas sammanflätade liv - och författarskap - ur bådas perspektiv. Från ungdomsåren i Uppsala, Lillemors första misslyckade äktenskap och de tidiga deckarna till de stora framgångarna, gröna vågen, nya misslyckade äktenskap, sorg, passion och missförstånd.
Lillemor är den perfekta fasaden för deras författarskap. Hon ser bra ut, kan tala för sig - men är också den som bidrar med ordning och struktur. Baba är den oformliga kvinnan som inte passar in någon stans - men är också den som har berättelserna och orden i sina spiralblock. Bakom Lillemors fasad kan hon uträtta stordåd.Så tycker jag: Det här är i högsta grad en sarkastisk - och underhållande - berättelse om författarskap, förlagsvärld och autofiktion. Först är den mest underhållande, men sedan växer berättelsen om Lillemor och Baba. Trots de påfallande olikheterna är de egentligen väldigt lika varandra - och fast i ett ömsesidigt beroende. Slutet lämnar dock en hel del att önska...
Betyg: 4 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar