Avprogrammering?

Och sedan sist har jag blivit kär. Kär. Kär i ett hus.

Just nu är jag inne i den helt okritiska förälskelsefasen:

- Tjena snygging! Ska det bli du och jag? Snygga...fönster du har! Och vilka läckra ytor!

Jag har ingen som helst lust att tänka närmare på Holmsundsvägen, förbipasserande långtradare, bullerplank eller bristen på trädgård. Lika lite bekymrar jag mig över furuköket, det förskräckliga valvet i vardagsrummet eller överdoseringen av terrakottafärgade klinkergolv. Och med allehanda tjuvknep försöker jag få med Maken i känslostormen. Han visar dock prov på obehaglig kyla:

- Hur har du tänkt nu då? Tänk när Lille O. smiter från gården och knallar ut på...Holmsundsvägen! Så kan vi väl inte ha det!?