måndag 9 april 2012
Snippa, snippa, snippa
Ja, jag kan inte göra annat än att stämma in i kören hurra för snippan. Jag tyckte, i likhet med många andra, att ordet var krystat förut. Men nu (när jag har barn) inser jag nyttan och nödvändigheten av att kunna benämna det kvinnliga könsorganet - utan att det blir fånigt, gulligt, sterilt eller bara konstigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag tar in och begrundar detta. Så får vi se var jag landar när jag kliver in i föräldrarollen på allvar!
Du anar inte hur mycket snopp och snippaprat det är med en femåring som går på dagis. Anatomi = spännande. Och konstigt. Och nödvändigt att diskutera...till frukost, lunch och middag.
Vänjer mig aldrig. Svägerskans dotter kallade snippan för pyttan och det köpte vi. Perfekt ord! Så nu är det snopp och pytta här hemma. :)
Skicka en kommentar