Barnen är dunderförkylda och har kräkts lite här och där. Då maken har föreläsningar så gott som varje dag denna vecka så är det jag som är hemma. Hemma med febriga och uttråkade barn - samtidigt som jag försöker läsa studentpapers, koda datamaterial, förbereda ett seminarium och svara på tusen frågor, när barnen sover eller roar sig själva en stund.
Försäkringskassan behöver inte oroa sig för eventuellt fusk. Eftersom jag är tvungen att ta igen allt jobb själv, på kvällar, helger eller genom att jobba dubbel så effektivt, så tar jag aldrig ut VAB. Visst skulle jag kunna göra det, men jag har svårt att se poängen. Samma jobb måste göras, men jag får mindre stålar. Egentligen klagar jag inte heller. För även om det kan köra ihop sig så uppskattar jag flexibiliteten i mitt arbete enormt mycket. Jag är helt enkelt inte intresserad av att göra samma saker för jämnan, att ha konstant arbetsbelastning eller att veta exakt vad som kommer här näst. Och jo, jag tror faktiskt att det fungerar för barnen också. De är vana vid att det är flytande gränser mellan våra jobb och vår tid tillsammans. De får definitivt den uppmärksamhet och kärlek som de behöver, även om jag läser ett paper när L. spelar spel eller Lille O. sover middag,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar