Ibland tänker jag att vi borde flytta. Kanske till någon annan ort - men framförallt till ett annat hus. Det skulle vara trevligt med ett större hus. Likaså med någonting mer charmig. Eller snyggt. (För den som inte minns: vi bor i ett 40-talshus som på slutet av 70-talet genomgick en ganska skoningslös transformation. Detta innebär att vi har ägnat de senaste sju åren åt att försöka fixa till ett hus som i grunden är berövat all form av charm.)
Idag var vi och kollade på ett hus i samma område som vi bor. Ett hus som ser jättefint ut på Hemnet-bilderna. Riktigt så fint var det inte i verkligheten (surprise?). Det luktade mögel i utbyggnaden och mycket av det som var fixat under årens lopp var i ärlighetens namn ganska illa utfört. Då det var utbyggt hade det även lite udda planlösning. Samtidigt så var det...harmoniskt? Det var ett hus som jag spontant tyckte mycket om. Det hade stora ytor och gott om rum. Det fanns ett fint originalkök (som i och för sig behövde renoveras) och gamla trägolv. Det var högt i tak och ljust från alla håll. Trädgården var skyddad och välskött. Men i princip var det ett renoveringsobjekt på 200 kvadrat - och vid den insikten blev både jag och maken alldeles matta:
- Ja, det var ju en del att renovera...
- Hmm, ja. Jag tycker nog att vi överlåter det på det yngre paret som vi mötte i dörren. De såg entusiastiska ut!
- Ja, särskilt hon! Hon hade något lätt galet i blicken när hon kramade prospektet.
- Hehe.
- Och så hade de ju en liten nyföding på armen. Det är ju alltid en bra början när man ska renovera ett hus.
- Moahahaha.
- Vi har ju redan gjort det misstaget, en gång.
- Ja, det räcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar