Författare: Karl Ove Knausgård
Titel: Min kamp 3
Antal sidor: 442
Handlar i grova drag om: I den tredje delen av Knausgårds autofiktiva mastodontverk återvänder vi till Karl Oves uppväxt och barndomsår - och får mycket av bakgrundshistorien till det som utspelar sig i den första delen. Här möter vi den unga kärnfamiljen Knausgård som flyttar till det nybyggda villaområdet. Karl Ove och hans bror växer upp, köper smågodis, läser porrtidningar, ljuger, lär sig simma, drömmer om glansiga träningsoveraller och börjar skolan. I bakgrunden finns den goda modern, som vill att allt ska bli bra, och den allt mer demoniske fadern. Fadern som håller resten av familjen i ett järngrepp, både fysiskt och psykiskt. Men även om en stor del av berättelsen handlar om en familj i upplösning så är en minst lika viktig del hur Karl Ove upptäcker kroppar - sin egen och andras - och den gryende sexualiteten.
Så tycker jag: Jag måste ha fått en överdos av Knausgård. Den första delen tyckte jag var fantastiskt bra och den andra delen om möjligt ännu bättre. När jag började läsa den tredje delen så läste jag kanske 50 sidor och lade den ifrån mig. Plötsligt var detaljerna mer irriterande än fascinerande. Sida upp och sida ner om unga grabbar som knatar omkring i den norska naturen. Sida upp och sida ner om faderns lynniga humör. Sida upp och sida ner om den allt mer kvävande stämningen i familjen Knausgård. Så ja, jag lade ifrån mig boken och hade föga lust att läsa klart den. Efter någon månad, tack vare sommarläsningsprojektet, tog jag tag i den igen. Visst kan Knausgård skriva som få, men till skillnad från de första två delarna så blir jag inte lika överväldigad och övertygad. Det här är mer en barndomsskildring rakt upp och ner. Den tredje delen ger en intressant bakgrund till den första delen, särskilt när det gäller pappan, men den innehåller ärligt talat inte lika många snygga referenser till omvärlden eller växlingar mellan berättarnivåer. Det är bra men inte fantastiskt. Jag kommer garanterat läsa de resterande delarna, men innan jag ger mig i kast med fyran ska jag kanske ta en paus från Knausgårds ordflöde.
Betyg: 3 av 5 (kanske lite väl snålt?)
3 kommentarer:
Hm. Du bekräftar min intuition - jag stormläste 2:an, har börjat och börjat om pâ 1:an (som fâr bli MITT sommarläsningsprojekt...), men när jag sist i Sverige bläddrade i 3:an tänkte jag - hm. Barndomsskildring. Nej. Men mer än paus frân Knausgârds ordflöde drog jag slutsatsen att jag vill leta upp delarna där han är vuxen karl - just barndomsskildringarna, men dâ b-skildringar i allmänhet är vad jag själv fâtt min dos av. I vart fall just nu. Sâ - tips mottages gärna om vilka delar som behandlar vuxenvärlden - där är han unik och lysande! (dock ska jag som sagt ge 1an en redig chans i sommar...).
Mmm, även jag föredrar vuxendelarna. Ärligt talat är jag trött på barndomsskildringar, oavsett vems barndom det gäller.
Jag fastande nånstans runt 70 tror jag och nu står den och glor på mig i bokhyllan. Kanske att jag bara skiter i den för nu (eller skummar igenom den lite snabbt) och går på 4:an sen.
Skicka en kommentar