Titel: Timmarna
Författare: Michael Cunningham
Antal sidor: 223
Handlar i grova drag om: Timmarna består av tre historier, som utspelar sig i tre olika tidsperioder, om en tämligen vanlig dag i tre kvinnors liv. Den första kvinnan är författarinnan Virgina Wolf, den andra kvinnan är 50-talshemmafrun Laura och den tredje är den framgångsrika New York-bon Clarissa. Virginia brottas med omgivningens konventioner och ett stegrande vansinne som hotar att lamslå hennes författarskap. Laura förbereder sin makes födelsedag men känner sig allt mer fångad i förorten, äktenskapet och omgivningens förväntningar på att vara en god mor och maka. Clarissa förbereder en fest för Richard, en av hennes närmaste vänner och före detta älskare - som nu är nära döden. Berättelserna vävs samman kring Virginia Wolfs bok Mrs Dalloway, men också kring mer övergripande teman som kön, självmord och det svåra i att leva i relationer.
Så tycker jag: I likhet med många andra så har jag sett filmen, där Nicole Kidman, Meryl Streep och Julianne Moore gör fina portätt av de tre kvinnorna. Jag hade nog inte kommit på tanken att läsa boken om det inte var för att vännen L. starkt rekommenderade den när vi läste Cunninghams När natten faller i bokcirkeln. Men jag tror ändå inte att det spelade någon större roll att jag visste vad det var för slags berättelse, för en stor del av poängen med Timmarna är hur Cunningham skriver - och alla intertextuella referenser till Wolfs böcker och liv. Det är elegant och välskrivet. Berättelserna flyter i varandra. Och det är frustrerande tragiskt. Jag gillade När natten faller och jag gillar Timmarna. I efterhand så inser jag dock att jag borde ha läst den på engelska istället, då Cunninghams uttryckssätt är ett så pass framträdande drag.
Betyg: 4 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar