Titel: Sommaren utan män
Författare: Siri Husvedt
Antal sidor: 204
Förväntningar: Höga! Nu pratar vi Hustvedt, som jag har avgudat sedan The Blindfold släpptes under tidigt 1990-tal.
Handlar i grova drag om: När Mias make sedan många år, Boris, meddelar att han vill ta en paus i äktenskapet rasar allt. Pausen har sin bakgrund i en romans med en betydligt yngre kollega, en kvinna som genomgående benämns som den namnlösa Pausen. Efter en kort vistelse på mentalsjukhus bestämmer sig Mia för att spendera sommaren i den lilla hemstaden i Minnesota, där hon ordnar en sommarkurs i kreativt skrivande för en grupp tonårstjejer. Sommaren blir - så klart - inte som hon har tänkt sig. Hon lär känna tonårstjejerna och dras in i en härva av trakasserier och mobbing. Hon umgås med sin åldrade mamma och hennes tämligen excentriska väninnor. Hon brevväxlar med Boris och den kryptiske Mr Somebody/Mr Nobody. Hon deltar i moderns bokcirkel. Hon umgås med grannarna. Hon funderar på råttor, kön och sex. Och tja, hon börjar förhålla sig till sig själv på ett nytt sätt.
Så tycker jag: Skit samma att det här, i ärlighetens namn, är en tämligen förutsägbar Hustvedt-historia. Det är ju Hustvedt! Jag gillar hennes direkta tilltal ("kära läsare") och hennes karaktärsskildringar. Jag gillar att berättelsen är överlastad med litterära referenser. Och jag köper det akademiska navelskådandet rakt av.
Betyg: 4 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar