Titel: Kärleken i Julia Anderssons liv
Författare: Åsa Moberg
Antal sidor: 474
Förväntningar: Medium?
Handlar i grova drag om: Det här är en bok som utspelar sig i Stockholm på 1970-talet. Åsas alter ego Julia Andersson är en ung och politiskt engagerad textilkonstnär, som lever tillsammans med den betydligt äldre Rune. De lever i en ganska okonventionell relation, utan barn och äktenskap, där kommunikation och samtal är a och o. Till skillnad mot många andra i deras umgängeskrets har dock Rune ett uttalat krav på trohet inom relationen. Att bli förälskad i någon annan är en sak, något man kan prata om, men att vara otrogen är inte okej. På en politisk debatt möter Julia den karismatiske Hubert (en lätt förklädd version av Harry Schein) och blir blixtförälskad. Berättelsen handlar sedan om de kval som följer av denna förälskelse. Om lojaliteten mot Rune, sexuellt begär, könspolitik - och den framväxande relationen med Hubert.
Så tycker jag: På baksidan kan man läsa en recencent på DN som skriver "men åh vad jag blir avundsjuk...alla tycks ständigt ha försökt förbättra inte bara samhället, utan även sig själva och sitt sätt att leva. De lyckades ju ändra på en hel del. Och framför allt: de verkar ha haft väldigt roligt under tiden." Roligt? Jag tycker mer att det, i likhet med Harry Scheins kommentar i efterordet, att det här är en berättelse om magont. Julia lider alla helvetes kval. Rune plågas in i märgen. Hubert verkar inte särskilt glad eller lycklig han heller. De politiska mötena känns mest klaustrofobiska, likaså det generella debattklimatet. Visst är berättelsen ett intressant tidsdokument - och ja, det är en fascinerande historia om mer eller mindre omöjlig kärlek - men upplyftande är det inte. Det är också svårt att bortse från de självbiografiska och biografiska dragen i Kärleken i Julia Anderssons liv då både Åsa Moberg och Harry Schein är fascinerande som personer. Jag vet fakstikt inte hur jag skulle ha uppfattat den här boken utan den detaljen.
Betyg: 3 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar