När det helt plötsligt blev...konstruktivt!

Mitt under den allmänt skitdåliga dagen, som mest bestod av jobbiga samtal och problem, så hade jag ett oväntat givande möte. Ett möte som egentligen var en intervju men som snabbt utvecklade sig till konstruktiv karriärcoachning (eller vad jag nu ska kalla det). Kort och gott; två personer med massor av erfarenhet gav mig snabba och konstruktiva inspel på min nuvarande och framtida arbetssituation. Hur tänker du kring att söka xxx? Vilka är dina internationella samarbeten? Hur vill du att din forskarmiljö ska se ut om fem år? Vad behöver du för att nå dit?  Vilka hinder finns? När ser vi dig i xxx-sammanhanget? Vilka är dina publiceringsstrategier? 

Grejen var att dessa två personer lyckades sätta fingret på ett par saker som jag bör ta tag i...typ i morgon. Likaså lyckades de konkretisera ett par problem som har snurrat i mitt huvud ett tag. Vissa saker finns det inte en enkel lösning på, men det var väldigt intressant att inte bara få ett antal frågor utan även ett antal förslag och konkreta alternativ. Om jag säger åk till xxx i tre månader, vad säger du då?

Det ska jag fundera på.