En gång i tiden (ja, den känns väldigt avlägsen) så var min säng just min. En plats där jag fluffade mina kuddar, bredde ut mig, strödde böcker omkring mig - eller vad jag nu föredrog att göra. Numera delar jag oftast sängen med Lille O. och hans vapendragare, den sunkiga mjukdjurshunden. Eller de två mjukdjurshundarna, för att vara mer exakt. Ett extra täcke och en extra kudde. Och Lille O. klistrad mot min rygg, med hundarna i ett fast grepp.
Ganska ofta finner jag även olika saker prydligt omstoppade i sängen. En bil eller två. Ovan nämnda hundar. Ett trollspö. Några duploklossar.
Det är fint. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera på när Lille O. kommer att tycka att den egna sängen är ett trevligt ställe för sömn.
Ps. Grabben snarkar också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar