Att vara en smula nostalgisk

Ibland läser jag House of Philia bara för bilderna, bilderna från mina gamla hoods i Vässan. Korsningen som skymtar i detta inlägg passerade jag så gott som dagligen på väg till och från skolan. I huset bakom den höga häcken bodde en väldigt fin hund. Längs gatan där Petra står har jag gått i hällande regn mitt i natten, där har jag gråtit floder, hånglat, skrattat och trott att hela världen ska gå i kras.