Kanske borde jag skriva någonting genomtänkt och välformulerat om hur matt jag blir av diskussionen kring träninghets i största allmänhet och Underbara Claras nyväckta träninglust i synnerhet (exempelvis hos Lady Dahmer, Brunheten och Underbara Clara själv). För ja, jag blir matt. Det är klart att det inte ska träningshetsas. Det är klart att det finns sjuka ideal. Det är klart att människor påverkas av omgivning och olika former av budskap. Men...att spela ut kortet att människor ska hålla tyst om att de tränar, för att det kan skapa ångest eller hetsa andra människor (vilket bland annat Lady Dahmer har skrivit i lite olika sammanhang), det får mig att fundera på vilken människosyn man har. Är människor endast passiva mottgare? Nej.
Men å andra sidan så är jag nog diskvalificerad från diskussionen från början, då jag tillhör kategorin som både tränar mer än de flesta och har en träningsblogg. Dessutom råkar jag både hysa åsikten att de flesta mår bättre av att röra på sig än att låta bli och att människor har ett stort ansvar för sitt eget liv och sin egen hälsa. Därmed inte sagt att människor lever i ett vakkum eller har lika förutsättningar.
4 kommentarer:
"Dessutom råkar jag både hysa åsikten att de flesta mår bättre av att XXXXXXXXXXX och att människor har ett stort ansvar för sitt eget liv och sin egen hälsa. Därmed inte sagt att människor lever i ett vakkum eller har lika förutsättningar".
Istället för XXXXXX kan man lägga in en hel del. Utmärkt formulerat och hâller fullkomligt med dig. Att inte tro pâ människans egna ansvar är dessutom att nedvärdera/underskatta henne.
Tack.
Och ja, jag tycker också att det är väldigt förminskande - och i denna diskussion av unga tjejer. Jag tror nog att de allra flesta kan förhålla sig till såväl att Underbara Clara springer fem kilometer och mår bra av det - och att det finns ett gäng fitspo-tjejer som deffar sig och tar instagrambilder på kvarg (och ve och fasa...kanske också mår bra av det?) - och ta ställning till de ideal som förmedlas. Även om det finns ett gäng människor som inte kan det så är knappast lösningen att man ska hålla tyst.
Oj vad jag håller med dig. Jag vågar knapt knysta om hur mycket jag faktiskt tränar för folk. Jag bagatelliserar det lite för att slippa utomståendes åsikter som oftast är helt uppåt väggarna. Jag tränar för att jag mår så jävla mycket bättre än om jag inte gör det. Är så glad att jag har hittat en alierad i min sambo T.
Jenny (apple of...)
Det är faktiskt lite sjukt att det är provocerande att träna (och i vissa sammanhang mer ok att leva uppebart ohälsosamt...). Men ja, jag känner igen det. Det är ju inte direkt så att jag rabblar kilometertider, distanser och antal pass i veckan med folk som inte tränar (mycket) själva eller som uttryckligen frågar. Likaså finns det personer som jag medvetet tonar ner träningen inför, även vid direkta frågor.
OT: kul med sambo :) Kanske borde du även börja blogga igen?
Skicka en kommentar