Efter en heldags utbildning så drabbades jag av oväntad energi. Den genomtrötta sonen sattes framför Byggare Bob, med älsklingshunden (den ständige följeslagaren) och en banan. Dottern pysslade och spelade spel. Jag släpade upp Ikeapaketet, som levererades härom dagen, till sovrummet och började skruva. Och så skruvade jag och skruvade lite till. Flyttade runt sängarna, monterade den nya sänggaveln, slängde ut en massa grejer, monterade om Artemide-lamporna (lita på mig: köp aldrig väggmodellen av Tolomeo), spacklade igen hål och flyttade tillbaka Lille O:s säng till hans eget rum (där den inte har stått...på ett år). Någon stans där på mitten så slängde jag även in några maskiner med tvätt och lagade mat.
Som grand final lyckades jag få Lille O. att tycka att det var jättekul att han skulle sova i sitt eget rum. Slutet på den historien har vi dock inte sett. Min gissning är att jag kommer väckas av en väldigt ynklig son vid fyratiden, då han har vaknat och kommit på det absolut fruktansvärda i att inte sova bredvid sina föräldrar. Men det känns ändå som ett steg i rätt riktning, att återintroducera sömn i eget rum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar