Ibland undrar jag om jag har jobbat upp någon särskild frekvens på hörseln, en frekvens som tar in minsta lilla diskreta ljud som tyder på att någon familjemedlem mår illa och tänker spy snart. I natt vaknade jag med en ryck kring halv tre. Var det inte något...ynkligt litet gnövel? Jag slängde mig upp, störtade in i L:s rum, och fann en yrvaken dotter som försökte sig ta sig upp ur sängen och...tada! Kaskadkräktes.
Sedan har vi haft sjukläger i vardagsrummet. L. har kräkts och kräkts. Jag har sprungit fram och tillbaka med hinkar, våtservetter och filtar. Vi har tittat på Alvin och gänget, Smurffilmen och pratat om behovet av snälla och roliga filmer (insikt: sådana verkar knappt existera). Nu sover hon, fullständigt slutkörd.
Ps. Jag har till och med en särskild etikett för kräk på denna blogg. Det säger en del om tidigare prövningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar