onsdag 9 oktober 2013

När man kanske måste tänka om (om datorer och stimulans)

Här i huset har vi inte några genrella begränsningar när det gäller datorspel, tv eller filmer. Dels för att vi tror att sådana saker, i likhet med böcker, pyssel och lekar, är stimulerande (utifrån devisen everything bad is good for you, a la Steven Johnson). Dels för att det inte är något pratiskt problem. Dottern spelar datorspel, surfar, kollar på youtube och streamar tv-serier. Vi har koll på vad hon (ungefär) är inne på och hittills har själva innehållet inte heller varit några problem. Ibland spelar och kollar hon mer, ibland blir mindre - men vi tycker inte att det konkurrerar ut andra former av läsande eller mer traditionella lekar. Hon älskar böcker och hon leker mycket och gärna både på egen hand och med sina kompisar.

Men så härom dagen laddade jag ner några spel till lillebror, utifrån tips från Isas blogg. Och ungen blev helt besatt av Build & Play. Besatt på nivån att han vaknade mitt i natten och vrålade:
- Måste bygga robot! Spela på mammas iPad! Måste bygga robot!
Det var också det första han ville göra när vi kom hem från förskolan, spela på iPaden.

Kanske är det nyhetens behag, eller så kommer vi att få omvärdera våra principer. Men samtidigt så förstår jag Lille O, Build & Play är ju ett alldeles underbart spel för en snart treårig unge.

Inga kommentarer: