Finn (minst!) åtta fel

Jag inser att vi som människor ser och reagerar på högst olika saker. En av mina egenheter (eller vad jag nu ska kalla dem?) är att jag störs ofantligt mycket av oreda. Bestick i fel fack i kökslådan, skor i oordning i hallen, kvarglömda spikar eller ej igenspacklade spikhål i väggarna, lösa sladdar, vissna blomblad, förlupna strumpor...listan kan nästan göras oändlig. Och grejen är att den här typen av vardaglig oreda nästan gör fysiskt ont. Den liksom pickar på mig, som en envis liten fågel. Så länge jag bodde ensam var det här ett ganska litet problem (ja lade helt enkelt besticken på rätt plats, plockade upp strumporna och spacklade igen hålen om jag flyttade en tavla). Men när vi är fyra i hushållet kan jag inte rimligen kräva att alla andra ska behaga mig på ordningsfronten. Det är ju inte ens självklart att omvärlden begriper vad som är rätt plats för saker och ting.