fredag 27 december 2013

När en (...) är oväntad trög

Först när jag läste dagens DN gick det upp för mig att det myckna nyttjandet av en, i alla möjliga och omöjliga sammanhang, är en feministisk handling och inte ett utslag av norrländsk patriotism. För här i Norrland används en på de mest kreativa sätt (ja, i princip går det att sätta en framför det mesta, exempelvis namn och saker) och jag har på fullt allvar tänkt att det handlar om återerövrande av dialektala uttryck i skriftspråk.

Är det någon som har en dumstrut över?

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ha ha! Upptäckte användandet av "en" i Lady Dahmers kommentarsfält för ett tag sedan. Vet inte riktigt vad jag tycker om det. Eller jag tycker nog ingenting men har svårt att se att jag skulle börja använda mig av en istf man då jag inte lägger någon värdering i ordet.

Jenny (apple of…)

Världen enligt J. sa...

Jag vet inte riktigt heller vad jag tycker om saken - just nu känner jag mig mest korkad som inte fattade. Spontant känns en lite bakvänt...

Fifi sa...

Haha, nä, jag trodde först att det var ett ord som typ värmlänningar använde, men sen trillade poletten ner och jag började använda det!

Världen enligt J. sa...

När poletten väl ramlade ner (tack DN!) så begriper jag inte hur jag kunde missa sammanhanget. Vi får dock se om jag tar det till mig...