Härom dagen var jag och intervjuade en person i närheten av Umeå. Det blev en alldeles ypperlig intervju med en mycket intressant människa. Men det var inte bara det. Personen bodde dessutom alldeles...tja, underbart. Det var inte bara det att det var ett fint 1700-talshus, med utsikt över ängar med rådjur och älgar. Eller att det just den dagen var inbäddat i ett vykortsaktigt snötäcke. Det var helt enkelt så trivsamt. Avskalat. Tyst. Snöigt. Med knarrande plankgolv och en harmoni som är svår att sätta fingret på.
Så vill jag också bo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar