onsdag 26 mars 2014

Att säga det

Plötsligt sa jag det rätt ut:
- Jag längtar hem!
Hur mycket jag än tycker om Umeå och Norrland så är det inte hemma. Hemma finns någon annan stans och jag längtar dit.

Att säga det var som ett öppna en dammlucka. Splash.

Maken blev först tyst, sedan frågade han:
- Vad händer om det inte blir så då?
- Det vet jag inte, svarade jag.
- Kanske måste vi köpa ett hus vid havet.
- Ja.
- Eller så blir det så, så småningom.
- Ja, eller inte. Då måste jag nog springa jättemycket. Typ tio mil i veckan.
- Hmm.
- Vi får se. Men jag längtar hem.

2 kommentarer:

FransyskanH sa...

Âh. Igenkänningskänslan. Sâ kände jag efter Paris vistelse i somras, hemma känslan, längtan tillbaka. Tre mânader senare flyttade vi inte tillbaka men till "vârt hus vid havet" (dock med P endast knappa 2h bort). Man skall dock ej underskatta behovet av att resa "hem" relativt ofta - bara nyladdningen kan vara tillräcklig.

Världen enligt J. sa...

Oh, just nu vet jag inte ens om det är bra eller dålligt att åka "hem". Tidigare fungerade det bra, men nu...?