Nu ska jag använda ett uttryck som jag verkligen, verkligen, inte tycker om. Men vad tusan: peppen! Peppen på vad som ligger i två gigantiska lådor i garaget, nämligen mitt växthus.
Efter ungefär tio års funderingar, då vi har kollat på de mest fantastiska och storslagna växthus (tänk england, tänk murade grunder, tänk fina stensättningar...tänk jätteprojekt) så gjorde vi en helomvändning och köpte enklast tänkbara växthus för nästan inga pengar alls. Det är inte stort. Det är inte glamouröst. Det går knappast att sitta och fika i det. Men det är ett växthus - och förhoppningsvis kommer jag kunna odla enkla grejer i det (typ tomater, gurkor, chilli och örter). Det är en början - och det är framförallt inte ett jätteprojekt.
I helgen började vi riva den murkna trädgårdsboden och röja marken där växthuset ska stå. Underarbetet är inte klart ännu, men det är det förhoppningsvis snart. I köket står en massa yttepytte plantor och väntar på sitt nya hus.
Yeah! Nu ska det odlas!
1 kommentar:
Här har också hysts drömmar om murade grunder, plats för att umgås, många, men... Hur mycket tid har man egentligen över, att faktiskt sitta där och njuta?
Enklaste sort fungerar bara fint, för och är en sann glädje i sig! (Majs, av sötaste sort, rekommenderar jag varmt!)
Skicka en kommentar